Peerii

allt kändes bara som ett tillfälle.
 jag viste att du en dag skulle försvinna, jag lovar!

jag minns sista dagen vi var på väg hem till dig. när vi kom var allt som ingenting. jag viste hela tiden att något skulle hända. sen när Banaz gick hem då var det bara vi och ni kvar, sen stack ni och det var bara vi kvar, du sa att vi skulle vänta på dig. medan ni var borta satt vi och skrattade och dansade och allt möjligt. men vi viste inte vad som skulle hända,vi hade en aning men. sen stack Sepdideh, men du kom aldrig, jag och Evin satt och väntade fortfarande men du kom aldrig, det var då jag fick någon konstig känsla, jag var skit rädd. det blev för sent och vi stack hem. det var den 20onde,(kl:01) vi skulle iväg till skolan senare. senare på kvällen ringde, oh jag blev så lättad. du ville att vi skulle komma och sova hos dig, men vi orkade inte. så vi bad dig att komma, vilket du gjorde, du hade med dig dina statoil/jobbkläder för att kliva upp hos oss på morgonen. men jag låg bara i sängen och viste ingenting, du kom och satte dig på min säng och berättade men jag viste inte att det skulle komma poliser och allt?! jag ångrar som fan att jag inte satt uppe med dig, sen så pussade du mig godnatt och gick ut. sen runt 4 hörde jag ett dåån! jag blev chockad och hoppade upp. jag fick se din sista blick, då du bara försvann, jag insåg att allt var över...


jag orkar inte sitta och vänta! jag vill se dig NU NU, jag skulle kunna offra vem som helst för dig tro mig, bara du kom ut. hoppas vi ses snart. jag har skrivit brev och allt till dig, men jag har aldrig fått chansen.
jag saknar saknar saknar saknar dig obeskrivligt mycket!